Reinhold Daubner vann det första racet i 1000cc Cupen.

Velodromloppet Historisk GP kördes i helgen i strålande solsken. Närmare 200 förare kom till start i de elva heaten och 4000 åskådare besökte tävlingen, som var finalen på Karlskoga Motorsportvecka.

Förutom alla trevliga race bjöds publiken på uppvisning av gamla roadracingcyklar, sportbilar samt att alla märkesklubbar ställde ut sina fina bilar på gräsparkeringen.

1000cc Cupen var som vanligt största heatet med 26 bilar till start! Reinhold Daubner var snabbast i kvalet och han lyckades förvalta sin poleplats till seger i det första racet före Torbjörn Andersson och Tobias Ståhlberg. I det andra racet var Andersson snabbare och han tog segern före Daubner och Ståhlberg.

Hans Beckert + Hundkoja = seger.

I heatet för bilar upp till 2500cc före 1965 var Hans Beckert i en egen klass. Han lekte hem första racet före Mattias Ståhlberg och Per Arne Lunde. I andra racet var det ännu större marginal mellan Beckert och resten av fältet där Jonas E Pölda kom tvåa och Lunde trea.

Dragrace mellan Victor Israelsson och Raimo Kesseli i V8-heatet.

Victor Israelsson var favorit i klassen över 2500cc. Han tog pole och vann första racet före Anders Skölin och Raimo Kesseli. I andra racet var Kesseli snabbast i väg i starten och han hade inga problem att hålla Israelsson bakom sig. Israelsson fick ta i ordentligt för att hänga med. Tyvärr avslutades loppet i förtid för Kesseli sedan han tappat ett framhjul! Israelsson fick därefter en lugn resa mot segern och han vann före Thomas Marklund och Per Wallin.

Jan Kling vann GT med sin fina Ford GT40.

I GT-klassen före 1965 var Jan Kling tillbaka med sin fina Ford GT40. Han var i en klass för sig och han vann det första racet enkelt före Palle Birkelund Pedersen och Olof Cederberg. Andra racet började på samma vis, men redan på fjärde varvet parkerade Kling. Pedersen vann före Tommy Bencsic och Per Norberg.

Tät fight mellan Hans Beckert och Atle Ramberg.

Atle Ramberg brukar vara favorit varje år i klassen för nyare standardbilar 1966-71 upp till 1300cc, men i år fick han hårt motstånd av Hans Beckert. Ramberg lyckades dock vinna till sist över Beckert och Tore Hjellset, men det var först efter att Beckert fått en stoppsladd. – Jag har aldrig kört bilen så hårt någon gång tidigare. Jag varvade 9 000 varv för att kunna vinna, sa Ramberg. I andra racet lämnade Beckert över bilen till Kjell Wallin, som fick starta sist. Ramberg kunde ta en ny seger, men Wallin körde upp sig och slutade tvåa, endast 3.8 sekunder bakom Ramberg! Mikael Mohlin kom trea.

Pekka Nyström var helgens gentleman när han släppte fram säkerhetsbilen.

I heatet över 1300cc fick vi uppleva något märkligt och ovanligt. Pekka Nyström tog starten från pole och drog ifrån det övriga fältet. Per-Gunnar Ahlström fick parkera sedan det börjat brinna under huven. Säkerhetsbilen kallades ut för att samla ihop fältet så att man kunde bärga undan Ahlström. Det är alltid ett lotteri när man skickar ut säkerhetsbilen var den hamnar i fältet, men det finns tydliga rutiner på hur säkerhetsbilen och förarna skall göra för att ordningen skall bli rätt. Dock glömde säkerhetsbilen att tända sina lampor… Inte nog med det, radion fungerade inte så tävlingsledningen fick ingen kontakt med honom. Förarna förstod ändå vad som gällde, de drog ned farten och körde i en fin karavan, men säkerhetsbilen befann sig mellan ettan och tvåan i fältet. Nyström förstod situationen och sänkte därför farten så att säkerhetsbilen med resten av fältet kom ikapp honom och därmed var ordningen säkerställd. Stor eloge till Nyström som löste detta så snyggt, men problemet kvarstod med lamporna… En funktionär gick ut på banan och kastade in en radio genom sidorutan när säkerhetsbilen passerade så att de fick kontakt med tävlingsledningen så att de kunde avsluta proceduren och fortsätta racet, som vanns av Nyström före Arvid Viktorsson och Ulf von Hauswolff. Nyström vann även andra racet före Viktorsson och Jari Konola.

Anders Berger tog en dubbelseger i det nyaste standardbilsheatet.

I det nyaste Standardbilsheatet var Anders Berger i en klass för sig. Han tog ledningen från start medan de båda norrmännen Robert Skaugerud och Ola Svendsen hade en intern fight bakom honom. Det slutade med att Skaugerud fick punktering och Svendsen snurrade av! Andraplatsen togs därför av Tomas Hall före Claes Andersson. I andra racet blev det en ny seger för Berger, nu före norrmännen Skaugerud och Svendsen.

Petter Huse vann det äldsta formelbilsheatet.

I heatet för de allra äldsta bilarna fick vi se en salig blandning av bilar från 1920-talet till 1960-talet. Petter Huse vann båda racen med sin Formula Junior före Fredrik Bolander och Magnus Ahlqvist.

Lars-Gunnar “Vegas” Johansson vann Formel Vee . Han hade med sig sin “depåracer”.

Formel Vee mönstrade som vanligt ett stort startfält. Lars-Gunnar ”Vegas” Johansson tog en dubbelseger på Kinnekulle senast, men då var det regn. Han ville tona ned favoritskapet nu när det var torrt, men han visade att han bemästrade även torrt underlag då han vann första racet före Johan Lund och Lars Ohlsson. Thomas Marklund hade problem med sin bil och han skruvade och skruvade och fick ihop det så att han kunde starta sist i andra racet. Han körde om hela fältet och vann före ”Vegas” och Lund.

Oscar Thim vann dubbelt i Formel Ford.

Bröderna Oscar och John Thim var tillbaka i Formel Ford och de startade i första startledet. De hade en härlig fight mellan sig, men tyvärr snurrade John och fighten kom av sig. Oscar vann före Dan Lindblom och Henry Sandblom. Lindblom klippte till med snabbaste varv och fick därför starta först i andra racet. Detta förvaltade han väl då han tog ledningen och han höll den ett par varv innan bröderna Thim tog sig förbi. Även denna gång kom fighten tyvärr av sig sedan John tvingades bryta. Oscar vann före Lindblom och Björn Otterberg.

Formel Vee med dubbelförgasare körde ihop med Formel Ford. Hans Hillebrink vann det första racet före Roger Johansson och Christer Skaby. I andra racet snurrade Hillebrink i Tröskurvan och Reine Bergström hade ingen chans att väja. Båda bilarna kunde släpa sig tillbaka till depån och bryta. Roger Johansson var den ende som tog sig i mål.

Torgny Johansson med Johan Eliasson och Sonny Johansson i släptåg i Formula Slicks.

Helgen avslutades med de snabbaste bilarna; formelbilar med slicks. Torgny Johansson bjöd på skönsång med sin härliga March F2 som fick sträcka ut sig fint på den långa rakan. Han vann före Sonny Johansson, F3 och Johan Eliasson, som kör Sports 2000. I det andra racet var det Eliasson som hängde med Torgny bäst. Torgny vann, men Eliasson kom tvåa före Sonny Johansson, sedan Sonny fått motorproblem. 

Lena Holm fick vandringspriset 2018, statyn av Ronnie Peterson. Här flankerad av de båda andra pristagarna Tomas Otterberg och Michael Sundin.

RHK delade ut sina vandringspriser under helgen. Ronnie Petersonstatyn tillföll Lena Holm som sköter mycket av det administrativa arbetet kring Velodromloppet. Torsten Memorial gick till Michael Sundin för hans arbete som klasspappa för det nyaste standard och GT-heatet. Presidents Trophy gick till Tomas Otterberg för hans arbete som klasspappa för Formula Slicks.

Nästa tävling körs redan om ett par veckor, då är det sommarens stora sportvagnshelg på Ring Knutstorp.

Bengt-Åce Gustavsson – www.racefoto.se

Härlig vy över depån på Kinnekulle Ring.

Racinghistoriska Cupen inledde årets säsong på Kinnekulle Ring. Västergötland bjöd på minst sagt växlande väder med regnskurar på fredagen, strålande sol på lördagen och regn igen på söndagen. De drygt hundra historiska förarna gladde sig på den trevlig banan.

Lars-Gunnar “Vegas” Johansson trivdes i regnet när han tog en dubbelseger i Formel Vee.

Formel Vee mönstrade ett stort startfält och det fylldes på med ett par Formula Junior också. Johan Lund startade från pole, men han fick ge sig i racet där Lars-Gunnar ”Vegas” Johansson klev fram i regnet och vann tävlingen före Hans Hillebrink (Formula Junior) och polemannen Lund. Pontus Bencsik kom trea i Formel Vee. Vi såg en liknande utveckling även i andra racet där ”Vegas” återigen vann före Lund och Claudio Menchini. ”Vegas” var mycket glad efter tävlingen. – Nu hoppas jag att det blir regn på alla tävlingar i år, sa ”Vegas”. I B-klassen vann Magnus Rugsveen före Jerker Vinberg och Ronny Bogen-Jensen. I andra racet vann Rugsveen före Jensen och Suzanne Qvist.

Födelsedagsbarnet Andreas Martinsson vann Formel Ford före FVee Dubbelförgasarförarna Roger Johansson och Hans Hillebrink.

Andreas Martinsson tog pole i Formel Ford-heatet. Han passade på att fylla 30 år under helgen och blev firad av teamet. Han förvaltade sin poleplats och vann första racet före de båda Formel Vee-förarna med dubbelförgasare; Roger Johansson och Hans Hillebrink. Michaela Månlycke kom fyra totalt och tvåa i Formel Ford före Dan Lindblom. I andra racet briljerade Hillebrink i regnet då han skar mållinjen först av alla före Martinsson och Johansson. Nicklas Nilsson kom tvåa i Formel Ford före Lindblom.

Torgny Johansson kanade runt och vinkade till publiken i Formula Slicks.

Torgny Johansson var som vanligt snabbast i Formula Slicks-heatet, men eftersom det regnade på racedagen fick han svårt att tygla sina vilda F2-hästar. Sonny Johansson var het i starten och försökte köra om Johansson på innern över gräsmattan, men det slutade med en snurrning och han fick börja om från sista plats. Sonny var på ett strålande racehumör och han var klart snabbast på banan. Han körde om hela fältet och vann racet före Torgny och Magnus Ramsö! I andra racet blev det rörigt värre sedan debutanten i Sports 2000, Thomas Rådmyr, hade snurrat och behövde hjälp. Säkerhetsbilen gick ut mitt i fältet och fick därför vinka förbi alla bilar tills de hade fångat upp ledaren, som var Sonny Johansson. Dock låg Sonny i en klunga av bilar, varför han slank förbi saftetycar. De tvingades därför göra om proceduren och släppa hela fältet igen. Sonny lyckades smita förbi även andra gången han kom ikapp safetycar. Det fanns inte tid att reda ut det en gång till, varför fältet släpptes och Sonny diskades för att ha kört om Safetycar två gånger. Torgny vann före Ramsö och Björn Johansson.

Duell i 1000cc Cupen mellan #52 Torbjörn Andersson och #50 Reinhold Daubner.

1000cc Cupen mönstrade som vanligt ett stort startfält. Reinhold Daubner startade från pole och han tog ledningen i racet. Torbjörn Andersson avvaktade några varv, men sedan övertog han ledningen och vann före Daubner och Jan Gunleik Kilen. Andra racet fick exakt samma start och slut med samma trio på pallen. I E-klassen vann Gustaf Stenquist före Jan Christians och Peter Kumlin. I andra racet vann Stenquist före Christians och Bernt Bringefors.

#28 Hans Beckert pressar #12 Kjell Wallin med sin äldre hundkoja.

Startfältet för standardbilar över 1000cc var tunt, trots att man fyllde på med småbilarna från 1966-71-klassen! Kjell Wallin var snabbast i kvalet med sin 66-71-koja och han vann före Hans Beckert och Magnus Lillerskog. Det var stort manfall inför det andra racet som vanns av Beckert före Per Olav Kilen och Bo Johborg.

Glada herrar på GT-pallen med Tommy Bencsik som vinnare före Per Norberg och Olof Cederberg.

Per Norberg var snabbast i kvalet för GT-klassen före 1965, men i racet fick han ge sig för Tommy Bencsik. Olof Cederberg kom trea. I andra racet regnade det kraftigt, vilket gjorde att de motorsvaga bilarna fick en härlig chans att köra upp sig genom fältet. I slutet var det ändock de motorstarkare bilarna som var starkast. Anders Lotsengård vann före Bencsik och Jimmy Edvardsson. Emil Larsson hade länge häng på den sista pallplatsen med sin lilla Fairthorpe, men fick ge sig. Även brodern Petter Björkqvist gjorde ett strålande race, tills han snurrade på sista varvet…

Anders Berger trivdes i regnet med pappa Eriks gamla Escort.

Efter en tung fjolårssäsong var Anders Berger tillbaka med besked i klassen för nyare standard och GT-bilar. Anders kraschade sin bil illa i fjol och den står fortfarande och väntar på reparation. Anders kom därför till start med pappa Eriks bil. Erik avled som bekant i höstas och hans önskan var att Anders skulle köra vidare med hans bil. Det var lite ovant för Anders att sitta på höger sida, men inte värre än att han var snabbast på kvalet före Lennart Bohlin. Bohlin var snabbast iväg i starten och han ledde ett par varv innan Anders Berger kunde gå förbi. Bohlin tvingades bryta redan på det fjärde varvet. Berger vann racet före Michael Sundin och Arvid Viktorsson. I andra racet hade Anders blivit riktigt varm i kläderna. Han surfade fram och hittade fäste som ingen annan på den blöta banan. Han varvade alla utom de båda pallkompisarna Viktorsson och Claes Andersson.

Legendsklassen var på plats med över 60 bilar!

Nästa tävling är årets höjdpunkt för alla racinghistoriker, nämligen Velodromloppet i Karlskoga som körs som vanligt helgen före midsommar.

Bengt-Åce Gustavsson – www.racefoto.se

RHK´s årsfest 2018 på High Chaparral

RHK arrangerade årets fest på High Chaparral. Det var inte första gången avslutningen hölls där, men det var många år sedan sist. Patrik Åström påpekade det faktum att F1-förarna bodde på High Charparral när de körde F1-tävlingarna på Anderstorp under 1970-talet. Nedan följer ett bildspel från helgens festligheter som även innehöll en tiokamp mellan de närmare 100 deltagarna!

Många fina priser delades ut och vi bjöds på en mycket god middag.

Så här slutade mästerskapen 2018: Riksmästerskapet     RHK-totalen     RHK-klassvis

Hans Hillebrink meddelade att nästa år kommer samtliga klasser att tävla om sammanlagt tre olika RM-tecken; Formel, Standard och GT!

2019 års tävlingar kommer att köras på samma banor som de senaste åren. Årsmötet kommer att hållas den 23:e mars. Kalendern på hemsidan är uppdaterad inför 2019.

Bengt-Åce Gustavsson – www.racefoto.se 

RM-medaljer till: Torbjörn Andersson, Christer Oliw, Anders Bertilsson, Johan Lund och Reinhold Daubner.

Racerföraren och affärsmannen Erik Berger avled den 3:e november 2018.

Erik föddes den 18:e juli 1925. Föräldrarna hette Ester & Mårten. Pappan var plåtslagare och han startade butiken Bergers Plåtslageriaffär 1915. Erik var enda barnet. Erik slutade skolan i förtid och började jobba i familjeföretaget i stället. Mitt under andra världskriget dog Mårten hastigt i cancer och den blott 16-årige Erik fick ta över verksamheten!

Erik lyckades snabbt växa in i rollen som affärsinnehavare och han drev butiken + flera andra affärsrörelser aktivt ända till hans barn Anders och Marie var stora nog att ta över verksamheten. Erik gick dock aldrig i pension, han fortsatte att jobba i företaget ända tills han blev sjuk tidigare i år.

Erik hade massor med energi som han fick utlopp för som idrottsman. Han tävlade i orientering och skidåkning med framgång. Motorintresset väcktes när Erik gjorde lumpen vid A9 i Kristinehamn som motordonnans på motorcykel. 1947 körde Erik sin första biltävling, som han dessutom vann! De närmaste åren körde han mest bilorientering, eller OT som det kallades på den tiden. Sedan blev det rally, isracing och banracing.

1956 köpte Erik en Fiat 1100 TV. Det var den första bilen som han köpte enbart för att tävla med. Framgångarna lät inte vänta på sig. Första SM-medaljen tog han på is 1958, ett silver. Erik började även köra Volvo och 1960 blev det stora genombrottsåret. Klasseger i Midnattssolsrallyt och totalseger på Skarpnäck 12-timmars (slog bl a Jocke Bonnier). Erik fick NWT´s Guldmedalj för den största dalsländska idrottsbragden.

Erik fick fabrikskontrakt av SAAB där han hade några fantastiska år. Fem SM-medaljer på tre år på is och bana! Ford lockade över Erik att köra den nya Cortinan 1963 och sedan dess har vi alltid förknippat Erik med Ford. Det blev fler SM-medaljer i Cortina och Escort ända fram tills Erik slutade med banracing 1972. Totalt blev det 26 SM-medaljer varav 10 st guld!

Efter två mindre lyckade säsonger i Rallycross lade Erik hjälmen på hyllan 1974. Han satsade i stället på sina affärsrörelser och på sonen Anders skidkarriär.

1996 blev Erik inbjuden att göra ett reportage i Teknikens Värld där Erik skulle möta en ny ung stjärna. Reportaget gick ut på att möta gammalt och nytt, både när det gällde fordon och förare. Reportaget lästes av Rolf Linder i Molkom, som erbjöd sig att köpa en bil till Erik om han bara ville göra comeback i historisk racing? Erik nappade på erbjudandet och säsongen 1997 var Erik tillbaka i racingen igen. Det blev seger direkt och sedan fortsatte Erik att köra framgångsrikt i många år där snart sonen Anders hängde på och tillsammans bjöd de publiken på otaliga dueller. Erik vann den historiska racingcupen fyra gånger och det blev även sex silver och sex brons.

2015 fyllde Erik 90 år och han sade att han skulle köra sin sista racingsäsong. Hela säsongen blev som en Eriksgata där höjdpunkten var tävlingen i Karlskoga där Erik satte den snabbaste varvtiden i hela sitt liv i sitt sista framträdande på banan! Eriks födelsedag firades med stor pompa och ståt i Bengtsfors, tillsammans med lokaltidningen Dalslänningen, som är på dagen lika gammal som Erik själv! Bengtsfors MotorClub anordnade en rallysprint för motorkändisar och lokala förmågor och Erik bjöd på 100 m tårta! Drygt 3 000 personer deltog i firandet! Boken om Erik Bergers liv släpptes i samband med firandet.

Tyvärr avslutades tävlingsåret med en krasch i Falkenberg. Det var ingen värdig avslutning på en sådan lång och framgångsrik karriär. Erik valde därför att köra om sin sista tävling! Han körde alltså finalen även 2016 och då fick han avsluta genom att köra över mållinjen.

Erik fick diplom från Guiness rekordbok att han var den äldste racerföraren i världen! Trots att racingkarriären officiellt var över deltog Erik i ytterligare i några lokala småtävlingar och hans sista framträdande inom motorsporten var vid Drivers Open finalen i Bengtsfors den 2:a december 2017. Erik öppnade en utställning i källaren av affären i Bengtsfors där alla hans priser nu finns samlade. Nästa gång ni besöker butiken, be om att få ta en titt i källaren, det är väl värt ett besök!

På våren 2018 satt Erik utanför sin lägenhet och fikade tillsammans med sin fru May-Lis. Plötsligt kände Erik att han blev förlamad och han föll av stolen. På sjukhuset fann man att han hade fått en blödning i ryggmärgen som hade gjort honom förlamad från midjan och ned. När de undersökte Erik fann de att han hade värden som en normal 50-åring! De försökte därför att bota honom genom att ge honom kortisonsprutor i ryggen för att lösa upp blödningen. Det hade viss positiv verkan då Erik fick tillbaka lite av känseln. Erik är ju inte den som ger sig i första taget! Han körde hårt med sjukgymnastik med målet att kunna gå igen. Man kunde se små framsteg i hans träning.

När jag besökte Erik på hans 93:e födelsedag sa han till mig: – Jag har haft mycket tid att fundera på vad som har hänt. Direkt efter min olycka var jag mycket förtvivlad, men nu har jag tänkt efter. Jag har haft ett långt och framgångsrikt liv både som idrottsman och affärsman. Jag har fått vara frisk. Jag har en fantastisk familj och har inte haft mycket att klaga på. Jag har accepterat att livet nu har förändrats. Jag sitter inte och deppar längre, utan jag har accepterat mitt öde och nu får jag vara glad för varje dag som jag har kvar.

Det blev flera trevliga möten och långa samtal under sommaren, men så kom hösten och Erik började bli sämre. Han svarade dåligt på medicineringen och för varje ny medicin följde det en ny biverkan och läkarna tycktes aldrig riktigt komma tillrätta med problemet. Njurarna började krångla och sedan blev det bara sämre och sämre ända tills Erik till sist somnade in den 3:e november kl. 00.15.

Det är med stor sorg och saknad som jag skriver denna summering av Eriks liv. Förutom de utmärkelser som jag redan har nämnt så fick Erik även tidningen Bohuslänningens Guldmedalj 1966, Bilsportförbundets Guldmedalj och utmärkelsen Stor Grabb nummer 13-1967. 1971 fick Erik Dalslandsmedaljen (vilket han även fick 2015). 1998 fick Erik utmärkelsen ”Paul Harrys Fellow” av Rotary. 1991 fick Erik utmärkelsen årets företagare i Bengtsfors kommun. 2007 blev Erik framröstad till 1900-talets främste idrottare i Bengtsfors kommun. Erik var hedersmedlem i Svenska Cortinaklubben, Racinghistoriska klubben i Sverige och Norge samt Bengtsfors MotorClub. Han fick en Superlicens från Svenska Bilsportförbundet. Erik var drivande i Bengtsfors MotorClub och byggandet av racerbanan Dalsland Ring. Nu i höst fick Erik en egen plats uppkallade efter sig av Bengtsfors kommun. Det är utanför affären på Storgatan. (Tyvärr har denna plats inte hunnit invigas officiellt ännu.) Erik var troligen den främste ambassadören för Bengtsfors kommun som man någonsin har haft! Erik satte verkligen Bengtsfors på kartan. Vart han än körde så var han alltid noga med att säga att han kom från Bengtsfors.

Jag lärde känna Erik redan som barn, när jag köpte leksaker i hans affär. Jag hade sedan förmånen att få jobba som Eriks presschef från comebacken 1997 tills han lade hjälmen på hyllan 2017. Under dessa år utvecklade vi en mycket stor och djup vänskap. Tack för att jag fick lära känna dig Erik!

Begravningen kommer att hållas i Ärtemarks kyrka torsdagen den 22:a november kl. 14.00. Det är valfri klädsel.

Bengt-Åce Gustavsson – www.racefoto.se

Johan Lund tog kommandot direkt i Formel Vee.

Finalen för den racerhistoriska cupen kördes under tävlingen Falkenberg Classic tillsammans med Sportvagnsmästerskapet. Över 200 bilar kom till start. Vädret var inledningsvis väldigt ostadigt med blåst och regn under träningar och kval, men det torkade upp lagom till att racen skulle köras.

Christer Larsson vann heatet för de äldsta bilarna.

I heatet för de allra äldsta bilarna fick vi se ovanligt många bilar. Christer Larsson vann första heatet med sin Formel Junior före Ingvar Malm och Roy Palm i sin förkrigsbil. Larsson vann även andra racet, nu före Palm och Fredrik Bolander.

Det glada Formel Vee-gänget samlat runt årets riksmästare Johan Lund.

Det stora Formel Vee-fältet bjöd på mycket spänning och dramatik. Andra racet var helgens mest spännande av alla heat! (Jag reflekterade över att drygt halva publiken gick hem efter det nyaste standardvagnsheatet, som körde strax innan Formel Vee-finalen. De anade inte vad de gick miste om!) I det första racet tog Johan Lund hand om ledningen från start. Han fick oväntad hjälp av sina värsta konkurrenter, nämligen Stefan och Melwin Nilsson. De hade en intern fight där de turades om att ligga före varandra. Denna kamp gjorde att Lund fick några meters lucka och en lugn resa mot segern. Melwin lyckades trötta ut pappa Stefan och tog sig loss för att ta upp jakten på Lund, men det var för sent… Lund vann före Melwin och Stefan Nilsson. Andra racet bjöd på ännu mer spänning. Inledningsvis var scenariot detsamma, men nu lyckades Melwin ta rygg på Lund i ett tidigare stadium i racet. Melwin utmanade Lund genom chikanen, men det krävdes bara en liten liten touch för att Melwin skulle snurra bort sig. Lund kunde dock inte känna sig allt för säker, för han utmanades snart av Pontus Bencsik i stället. Bencsik tog sig snabbt om Lund och gick i mål först av alla, men tyvärr fick han en bestraffning för en incident med Axel Madsen. Lund fick därför segern före Stefan och Melwin Nilsson med Bencsik på fjärde plats. Men Bencsik hade en kamera i sin bil där man tydligt kunde se att han inte hade varit vållande till incidenten. Han gick upp till tävlingsledningen för att visa filmen, men eftersom protesttiden hade gått ut hade redan resultatlistan fastslagits. Bencsik tänkte inte på tidsgränsen och nu får han vänta tills nästa säsong på sin första seger i klassen. – Jag är inte allt för besviken, det viktigaste var ändå att jag kunde åka hem med ett rent samvete eftersom min film visade att jag inte hade kört på Madsen med flit, sade Bencsik. Johan Lund vann Formel Vee klass C och han blev dessutom RHK´s riksmästare i formelbilsklassen! I B-klassen började helgen illa för favoriten Anders Bertilsson. Han hamnade i räcket efter en incident på banan redan på den fria träningen. Hela framvagnen var skrot, men han lyckades få tag på en ny framvagn och kunde därför komma till start. Bertilsson vann första racet före Christer Oliw och Jerker Vinberg. Bertilsson vann även det andra racet före Oliw och Magnus Rugsveen. Bertilsson tog full poängpott i årets serie och vann naturligtvis Formel Vee-klassen, men han blev ändå inte RHK-mästare!

Viktor Ljungdahl gjorde helgens bästa uppkörning när han startade sist och vann i Formel Ford!

Formel Ford-heatet hade denna gång blandats upp både med Formel Vee med dubbelförgasare + Formula Junior F. Det blöta kvalet gynnade Formel Vee-bilarna som hade riktiga regndäck. De fyra första startplatserna innehades av Formel Vee med förarna Pierre Eklund före Kent Böe, Roger Johansson och Christer Skaby. Böe gjorde den bästa starten och ledde på första varvet, sedan tog Johansson över, men han pressades hårt av Formel Ford-förarna Nicklas Nilsson och Henrik Hansson. Nilsson försökte dyka på innern på Johansson ut på rakan, men Johansson täckte. Nilsson släppte på gasen, men då blev han påkörd av Hansson som fick en ordentlig flygtur. Hansson landade på hjulen igen, fast utanför banan. Hansson kunde fortsätta, även om han tappade några placeringar. Nilsson kunde ta sig förbi till sist och vinna före Johansson. Eklund kom trea totalt och tvåa i Formel Vee. En bit ned i fältet kom Böe trea. Roland Svensson kom tvåa i Formel Ford före Hansson. Reine Bergström vann Formula Junior-klassen före Hans Hillebrink och Petter Huse. Viktor Ljungdahl hade fått en knuff i första racet och tvingades utgå redan på första varvet. I andra racet startade han därför sist. Han jobbade sig metodiskt upp genom fältet och vann före Nilsson och Hansson. Roger Johansson vann Formel Vee före Eklund och Böe. Hillebrink vann Formula Junior före Huse och Bergström.

Kaotiskt läge för Formula Slicks. Sonny & Björn är på väg mot depån medan Torgny är på väg mot segern. Alla med namnet Johansson…

Formula Slicks-heatet gick till historien på ett märkligt sätt… Trots att klassen är öppen för många olika klasser, som t ex F2, F3, Formel Opel Lotus, Sports 2000 mm så blev det ett väldigt magert startfält… Flera som var föranmälda till tävlingen dök inte upp och Tomas Otterberg körde av banan på kvalet. Till sist stod det bara tre bilar på startlinjen! Detta var troligen det minsta startfältet i RHK´s historia. (När RHK startade 1978 var det naturligtvis inte så många bilar med, men de körde ihop med andra klasser och hade därför aldrig så små heat.) Sonny Johansson startade i pole före Torgny Johansson och Björn Johansson. Sonny tog starten och höll ledningen ett par varv tills Torgny hade fått upp värmen i däcken. Sedan var det inget snack om saken. Det var en fröjd för örat att höra Torgnys vackert klingande Hart-motor gå med fulla spjäll, varv efter varv. Torgny bjöd verkligen publiken på skönsång! Han kostade till och med på sig en piruett och fick ta till escaperoaden. Detta sinkade honom något och Sonny övertog ledningen, men Torgny satte högsta fart igen för att jaga ikapp Sonny. På näst sista varvet hände det märkliga saker… Både Sonny och Björn körde sakta mot depån, medan Torgny närmade sig i expressfart. Torgny tvekade och släppte på gasen, men bestämde sig snabbt för att köra vidare. Det var tur det, för målflaggan väntade på Torgny, som därmed blev den enda bilen som tog sig i mål! I andra racet tog Torgny hand om ledningen från start och han byggde snart upp en lucka till Sonny & Björn. Dock snurrade Torgny i chikanen och fick börja jaga Sonny igen. Det var en spännande kamp mot klockan. Sonny visste säkert att han var tvungen att ge järnet för att hålla undan för Torgny, som närmade sig mer och mer. Spänningen försvann dock sedan Torgny snurrat en andra gång i chikanen… Sonny vann racet före Torgny och Björn.

Torbjörn Andersson vann riksmästerskapet för historiska standardvagnar.

Det var spännande att följa upplösningen i 1000cc Cupen, som mönstrade ett stort startfält med 23 bilar på griden. Tobias Stålberg var snabbast i kvalet före Torbjörn Andersson och Per Skårner. Skårner hade dock nya problem med bilen, denna gången fungerade inte kopplingen och han tvingades kasta in handduken. Ståhlberg hamnade på taket redan på första varvet! Torbjörn Andersson tog hand om ledningen, men uppvaktades intensivt av Reinhold Daubner. Andersson lyckades hålla undan och vinna före Daubner med en knapp halv sekund. Bruno Helgesson kom trea. I andra racet var Daubner snabbast iväg i starten, medan Andersson misslyckades helt. Han tappade många platser och fick ett styvt jobb att ta sig upp genom fältet. Daubner höll undan och vann, medan Andersson lyckades ta sig ända upp till andraplatsen. Jan Gunleik Kilen kom trea. Skårner lyckades inte komma till start i andra racet heller och tappade därmed viktiga poäng i riksmästerskapet, där Andersson gick förbi och vann. Skårner fick trösta sig med att han vann 1000cc Cupen… I E-klassen var det en stor engelsk dag när Jan Christians vann före Peter Kumlin och Tobias Svanberg. Alla tre körde Austin. Det blev samma trio även i andra racet.

Inte ens en punktering kunde stoppa “Myggan” från att vinna det äldre standardvagnsheatet.

Även Standardheatet över 1000cc bjöd på spänning. Bengt-Åke Bengtsson hade pole före Rolf ”Myggan” Nilsson och Hans Beckert. Beckert tog kommandot före Nilsson och Bengtsson. Bengtsson tvingades dock snart släppa fighten då han fick problem med överhettad motor. Beckert tvingades bryta när endast några få varv återstod sedan han tappat ett hjul! Nilsson hade punktering på ena bakhjulet, men han lyckades släpa sig i mål och vann racet före Magnus Rehbinder och Magnus Lillerskog. Andra racet bjöd på en ny fight mellan Nilsson och Beckert, men nu höll bilarna som de skulle och Beckert vann före Nilsson och Frank Edwinsson.

Bengt-Åke Bengtsson blev årets RHK-mästare med minsta möjliga marginal!

I GT-klassen har vi fått se många spännande kamper i år, framför allt mellan Bengt-Åke Bengtsson och Anders Schildt. Dessa båda herrar stod i första startled även i finalen. Men Bengtsson hade gjort sin hemläxa och räknat på poängen inför finalen. Han visste att han inte behövde vinna racen mot Schildt, eftersom de inte kör i samma klass. Han gav sig därför inte in i några onödiga fighter med Schildt, som vann båda racen enkelt före Bengtsson och Tommy Bencsik. Bengtsson blev därmed RHK-mästare med full poängpott!

Hemmaföraren Bengt-Åke Bengtsson vann heatet för 1966-1971.

I klassen för Standard & GT-bilar 1966-1971 var Lennart Bengtsson snabbast i kvalet, men han fick problem med bilen och kom inte till start. Det gjorde att Uno Johansson startade först i sin lilla NSU! Han hade kört bra i det regnvåta kvalet. När det blev torrt till racet kunde han dock inte hänga med. Det blev i stället en enkel seger för Micael ”Laban” Ericsson före Jonas Kullgren och Kenneth Nilsson. När de rullade fram till start i det andra racet saknades tyvärr ”Laban”. Hemmaföraren Bengt-Åke Bengtsson vann före Nilsson och Kjell Wallin.

Lennart Bohlin vann heatet för de nyaste standard och GT-bilarna.

Det nyaste standard och GT-heatet för bilar mellan 1972-1990 är fortfarande mycket populärt hos publiken. De flockades för att få se och höra Lennart Bohlins brutala Corvette. Bohlin vann båda racen utan att förta sig. Greger Peterson gjorde comeback i sin Camaro och gjorde en strålande körning, men tyvärr räckte varken han eller bilen till mot Bohlin denna gång. Två andraplatser blev facit för Petersson. Tomas Hall tog hand om tredjeplatsen i första racet och han hade bra häng på Peterson i andra racet när han tyvärr krokade ihop med Anders Dahlgren vid en varvning varför båda tvingades bryta. Magnus Paulsson tog hand om tredjeplatsen i stället.

Årets historiska racingserie är härmed avslutad. Nu väntar bara årsfesten som i år kommer att hållas på High Chaparral i början av november. Det var många år sedan RHK var där senast.

Bengt-Åce Gustavsson – www.racefoto.se